Ingen misstanke om brott på lårbenshalsen

Jag tycker om att läsa om träningens positiva effekter. Det är ju inte så att jag någonsin trott träning var dåligt (förutom utebliven sömn, överdrivna svettningar och magont). Men ju mer jag läser om de positiva effekterna, desto mer motiverad blir jag. Egentligen började jag ju bara träna för jag kände mig lite småfet och att jag flåsade överdrivet mycket samt att det var ett bra sätt att motarbeta mina något självdestruktiva sidor.

Anyways, det senaste i min motivationsläsning är från Svenska Dagbladet:

Byt ut en del av stavgången mot styrketräning med tunga vikter. Förtvinade muskler – sarkopeni – lyfts nu fram som ett lika stort hälsoproblem som benskörhet. De korta, snabba muskelfibrerna börjar tyna bort redan från 30-årsåldern. Explosiv styrketräning är det bästa sättet att bromsa åldrandet.

Från artikeln: Intensiv styrketräning kan bromsa åldrandet | Inrikes | SvD.

Nu måste jag alltså börja med intensiv styketräning för att slippa brott på lårbenshalsen. Det är jag beredd att göra. Jag vil inte ha några brott överhuvudtaget, framförallt inte på lårbenshalsen. Det är även deprimerande läsning att musklerna börjar förtvina redan i 30-årsåldern.

Vad blir bättre efter 30 egentligen? Musklerna försvinner, man får sämre minne, blir fetare och har förmodligen hunnit dra på sig en massa lån också. Det blir nästa uppgift att ta sig an. Vad blir egentligen bättre efter 30.

Snart ska jag ge mig på ett pass av intensiv styrketräning, ska bara vänta ut muskelknutterusningen.

Läs även andra bloggares åsikter om träning, hälsa

Världens minst äventyrliga semester

Nu har jag semester men mina aktiviteter skiljer sig inte i stort från då jag jobbar. Igår började jag exempelvis semestern med att gå till jobbet.

Inte heller har jag några vidlyftiga planer. Eventuellt ska jag besöka pansarmuséet i Strängnäs och kanske tar jag en tur till min syster i Linköping. Jag är verkligen inte en vagabond av rang.

Träna har jag däremot tänkt att göra. Och jag har på inget sätt dragit ner på den även om jag varit lite tyst här. Helgen träning var kanske inte mycket att skryta med. Jag var på gymmet en sväng i söndags men det passet brände nog bara bort typ två chokladbitar i fettprocent. Igår blev det lite bättre med cirka 30 minuters rodd och en 25 min på crosstrainern. Jag var på gymmet kring kl. 17 och kunde återigen bekräfta min teori om ”Muskelknutterusningen kring kl. 17”.

Jag har tänkt variera min träning under semestern med kondition en  dag och styrka nästa. Därutöver ska jag försöka få in en promenad per dag. Det hör gör jag inte enbart pga hälsoskäl utan även för att jag annars har en tendens att hemfalla för apati och dryckenskap annars. Jag måste hålla mig sysselsatt och det är bättre jag håller mig sysselsatt med saker som åtminstone är bra för min kropp.

Nu låter det kanske som jag inte helt uppskattar min semester. Så är inte fallet. Jag gillar att ta det lugnt på morgonen, dricka ett par koppar kaffe, sitta vid datorn, läsa lite, äta en sen frukost och sedan ge mig ut i världen (alltså områden med en radie på max cirka 5 km från mitt hem).

Läs även andra bloggares åsikter om semester, träning, apati

Ingen amputation förestående

Märkligt nog har min vänstra vad inte blivit svart av blodbristning eller gul på grund av blodpropp (eller någon annan färg beroende på vilket symptom jag kan tänka mig). Tvärtom. Den känns faktiskt lite bättre idag. Jag grimaserar inte av smärta när jag reser mig efter att ha suttit still en stund och jag kan gå riktigt normalt efter att ha mjukat upp mig en stund. Glädjande. Och, lesson learned: Vänta några år till med att ge mig upp på bandet, åtminstone till min vikt gått från ”noshörning” till ”människa”.

Igår hävdade jag att jag skulle anmäla mig till Iron Man i fall att jag inte kände någon träningsvärk idag. Jag borde naturligtvis sagt imorgon, för det brukar ju börja först efter två dagar. Nu är det väl bara att leta efter anmälningsblanketten.

Min vänstra vad

Jag var tveksam till om jag skulle träna idag. Min vad hade helt klart sett bättre dagar. Den känns värst när jag suttit en stund och sedan reser mig. Då är jag tvungen att liksom sparka igång benet innan jag kan börja gå. Ett tag funderade jag på om jag skulle börja använda en käpp eller krycka men jag ville inte ge kollegorna det nöjet. De såg tillräckligt lyckliga ut över att jag gick och haltade.

Min vana trogen framkastade jag en del teorier kring vad det var för fel på vaden. Det var allt från blodpropp till muskelbristning. Dock så ger bevisen, min lite aningslösa joggingtur på löpbandet, en ganska bra ledtråd att det rör sig om någon form av överbelastning eller liknande. Och dessutom, smärtan minskar lite bara jag få gå runt och mjuka upp mig lite.

Så jag bestämde mig för att träna. Idag såg jag dessutom till att äta ordentligt i god tid innan träningen för att slippa magsmärtor efteråt. Jag tycker det får räcka med en smärta åt gången.

Ikväll koncentrerade jag mig på styrketräning. Glädjande nog verkade det vara klenis-night idag, till skillnad från muskelknutterusningen i måndags. Det var fullt av spinkiga och bleka typer och jag kände mig riktigt grov när jag lastade på 50 kg på någon form av ryggmaskin.

Överlag körde jag lite mer styrketräning än jag brukar. Jag provade nog tre extra maskiner utöver mitt vanliga program. Har jag inte träningsverk imorgon ska jag anmäla mig till Iron Man, för då måste jag vara extremt vältränad.

Efter träningen åt jag banan och sedan mina hemlagada pannbiffar tillsammans med potatissallad (orkade inte koka potatis).

Bananer förresten. Vad är det med bananer och träning? Alla verkar gå runt och äta bananer, så då gör jag såklart också det.

Läs även andra bloggares åsikter om styrketräning, träningsskador

Träningsvärken som försvann

I början när jag tränade hade jag svår träningsvärk och undvek i det längsta att använda t-shirts för det gjorde så ont att ta av dom. Men nu på senare tid har jag inte känt så mycket (förutom min vänstra vadmuskels oläkliga förslitningsskada). Det har gjort mig lite bekymrad. Jag tänker att jag kanske tränar för klent, alternativt att det är något fatalt fel på mig som gör att jag inte längre får träningsvärk. Som en parentes kan jag nämna att jag ofta drar ganska förhastade slutsatser när det är något med min kropp jag inte förstår. Ofta innebär slutsatserna att det är något dödligt fel på mig.
Jag känner mig på min höjd lite stel när jag kommer hem eller dagen efter.

Nu har jag lärt mig, tack vare nätet att det är helt i sin ordning, så jag kan kan sluta skriva på testamentet. Kroppen, den underbara uppfinningen, vänjer sig snabbt. Om man vill ha träningsvärk ska man antingen öka vikterna (orka!) eller göra övningar man normalt inte gör.
En annan sak jag såg under mina efterforskningar var tal om 40 kgs hantlar. Jeez asså. Finns det så tunga hantlar? Är det inte lika bra att ta en skivstång i varje hand and be done with it.

Träna innan du tränar

Nu är jag ingen nybliven mamma, men jag fann ändå inlägget Om du vill börja jogga, styrketräna först intressant. Det borde te sig självklart att kroppens leder, muskler och vad det nu må vara, bör vara lite stärkta innan man massakrerar knä och fotleder med en tyngd som närmast motsvarar en klent byggd elefant. Man ska ju liksom inte bara ta hand om sin vanliga för tunga kroppstyngd, utan om kroppstyngden när den kommer hoppandes från ovan.
Så långt har naturligtvis inte jag tänkt och det förvånar mig inte ett dugg.

Jag gjorde ett försök att börja löpträna för ett par år sedan. Då jag inte gör någonting halvdant, vare sig det gäller att dricka öl, ta hand om föräldralösa katter eller träning, startade jag med sex löppass på en vecka. Det var för övrigt mina sista löppass sedan igår.

Jag befann mig då bara på löpbandet i cirka 10 minuter men känner trots det att skadan i min vänstra vadmuskel är bortom all hjälp.

Bara provar en grej

Följ min blogg med Bloglovin

Du behöver inte alls följa den där. Chansen är till och med ganska trolig att du inte kommer göra det. Jag följer själv inte min blogg med det. Men man var tvungen att sätta den där länken där för att… Ja, jag vet inte riktigt.

Muskelknutterusningen kring kl. 17

Jag provade en ny sak igår och det var att träna direkt efter att jag slutade jobbet. Det här på grund av att sen träning inte gör några under för min nattsömn.
En sak jag märkte med att träna så pass tidigt var att antalet muskelknuttar som höll till kring de fria vikterna var närmast fyrdubblad jämfört med vanliga fall. Jag undrar varför det är så? Är det effektivare att träna direkt efter jobbet? Kanske är det bara smidigare.
Själv tycker jag ju om att vara hemma en stund, leka med katten, äta lite och sen gå och träna. Men jag måste säga att det finns vissa fördelar med att ta det direkt efter jobbet sådär. Man får en mer oavbruten slappning hela kvällen. Fast samtidigt var det dåligt för mitt ego att se så pass många vältränade människor på en och samma gång. Jag vågade mig inte ens ner bland styrketräningsmaskinerna utan höll mig på konditionsavdelningen tillsammans med flickorna.

Jag lärde mig också lite om vikten av att äta rätt innan träningen. Naturligtvis var det ett misstag jag lärde mig ifrån. Det är ju ofta därifrån våra bästa lärdomar kommer, från misstagen.

Jag åt på tok för tätt innan träningen, satt och slängde i mig nötter och frukt som om världens undergång var nära förestående.
Efter träningen fick jag således en fantastisk magvärk. Jag trodde bara jag var hungrig, men den gick inte ens över efter att jag ätit. Då drog psykosomatikern i mig betydligt dystrare slutsatser; Någon kroppsdel hade gått sönder, kanske hade magsäcken spruckit. Medan jag kände hur livet rann ur mig googlade jag då ”ont i mage efter träning” och fann att jag kanske skulle få njuta av livet ett tag till. Det verkade bara vara att det fanns osmält mat i magsäcken som låg och skvalpade. Inte så trevligt, men bättre än att en kroppsdel gått sönder.

Efter ett par timmar var spärrballongen som var min mage i gott skick igen och jag kunde avsluta kvällen med en chokladbit.

För övrigt håller jag fortfarande den ganska goda moralen vad gäller träningen. Jag tränar nog mest kondition med vågar mig ner bland styrketräningsmaskinerna, sålängde det inte sammanfaller med muskelknutterusningen kring kl. 17.

Ett svidande underlag

Det luktar grillat, jag dricker öl och har en 300 grams chipspåse på vardagsrumsbordet. Idag kan man säga att mitt hälsosamma jag led ett svidande underlag.

Men jag planerar i alla fall två träningspass till helgen. Jag vill ha fyra pass i veckan. Det gör nämligen att jag känner mig extremt nyttig och samtidigt känner att jag kan äta och dricka vad jag vill.

I morgon tror jag att det är styrketräningspass som gäller. Jag läste någonstans att det är bra med två helkroppspass och två konditionspass i veckan. Allt som står på Internet är ju sant. Det betyder att jag snart måste börja med gruppträning för min karaktär är sämre än en heroinist som kommer ut från avvänjningen och får se en sil.

Läs även andra bloggares åsikter om träning, hälsa, ohälsa

Träningsskor for winners

Appropå att köpa nya träningsskor. Med de här Nike Gold skulle folk kanske inte bry sig om att jag svettas mest och är svagast på gymmet. Möjligen gör dom inte det nu heller men de skulle verkligen inte göra det med dom skorna.

Undra om det luktar ännu mer om skorna när de är klädda i guld. Det känns som om luftcirkulationen blir lidande om något är täckt i guld. Men vem bryr sig om lite fotsvett när man kan pantsätta bara ena skon och köpa Norrköpings innerstad typ.

Läs även andra bloggares åsikter om guld, träning, träningsskor